| 7 Kapitlet |
1 | En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
|
2 | HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
|
3 | så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
|
4 | HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
|
5 | har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
|
6 | så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela.
|
7 | Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
|
8 | Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
|
9 | HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
|
10 | Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
|
11 | Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
|
12 | Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
|
13 | Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
|
14 | och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
|
15 | Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
|
16 | Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
|
17 | Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.
|
18 | Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
|