| 12 Kapitlet |
1 | Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta.
|
2 | När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»
|
3 | Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han och de som följde honom blevo hungriga:
|
4 | huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden, fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?
|
5 | Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?
|
6 | Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.
|
7 | Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld.
|
8 | Ty Människosonen är herre över sabbaten.»
|
9 | Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.
|
10 | Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för.
|
11 | Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det?
|
12 | Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»
|
13 | Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. --
|
14 | Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom.
|
15 | Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla,
|
16 | men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.
|
17 | Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:
|
18 | »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken.
|
19 | Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna,
|
20 | Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger.
|
21 | Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»
|
22 | Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.
|
23 | Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?»
|
24 | Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.»
|
25 | Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd.
|
26 | Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?
|
27 | Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.
|
28 | Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --
|
29 | Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus.
|
30 | Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.
|
31 | Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten.
|
32 | Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande.
|
33 | I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.
|
34 | I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.
|
35 | En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.
|
36 | Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.
|
37 | Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»
|
38 | Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.»
|
39 | Men han svarade och sade till dem: »Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken.
|
40 | Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.
|
41 | Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.
|
42 | Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.
|
43 | När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.
|
44 | Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt,
|
45 | då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.»
|
46 | Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.
|
47 | Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.»
|
48 | Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»
|
49 | Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!
|
50 | Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»
|