6 Kapitlet

 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande, 

 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal, 

 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom, 

 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer. 

 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld. 

 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis. 

 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre; 

 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat. 

 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn? 

 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, 

 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man. 

 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen, 

 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna. 

 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad. 

 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning. 

 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ 

 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod, 

 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är, 

 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder. 

 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning. 

 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals. 

 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig. 

 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg. 

 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga. 

 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar. 

 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv. 

 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända? 

 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda? 

 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne. 

 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar? 

 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus. 

 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör. 

 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke. 

 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag; 

 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.