| 105 Kapitlet |
1 | Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
|
2 | Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
|
3 | Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
|
4 | Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
|
5 | Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
|
6 | I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
|
7 | Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
|
8 | Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
|
9 | på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
|
10 | Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
|
11 | han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
|
12 | Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
|
13 | Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
|
14 | Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
|
15 | »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
|
16 | Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
|
17 | då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
|
18 | Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
|
19 | till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
|
20 | Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
|
21 | Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
|
22 | han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
|
23 | Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
|
24 | Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
|
25 | de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
|
26 | Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
|
27 | De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
|
28 | Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
|
29 | Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
|
30 | Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
|
31 | Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
|
32 | Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
|
33 | Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
|
34 | Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
|
35 | De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
|
36 | Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
|
37 | Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
|
38 | Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
|
39 | Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
|
40 | De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
|
41 | Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
|
42 | Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
|
43 | Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
|
44 | Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
|
45 | för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
|