| 55 Kapitlet |
1 | För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
|
2 | Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
|
3 | Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
|
4 | vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
|
5 | Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
|
6 | Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
|
7 | Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
|
8 | Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.
|
9 | Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
|
10 | Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
|
11 | Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
|
12 | ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
|
13 | Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
|
14 | Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
|
15 | du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
|
16 | Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
|
17 | Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
|
18 | Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
|
19 | Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
|
20 | Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
|
21 | Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
|
22 | Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
|
23 | Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
|
24 | Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
|